Kommentarer till Därför är immaterialrätt fel

Av: apa666

apa666 — Wed, 29 Nov 2006 21:41:25 +0000

Jodå den där tycker jag är en alldeles utmärkt demonstration av framförallt frihetens principer. Biten om självägande kan jag förvisso vara utan, men faktum är att skillnaden i resultat mellan ”självägandet” och min filosofi, ”icke-aggression” eller vad den nu kan tänkas heta, inte är så vansinnigt stor. Båda ideologierna resulterar om de följs till punkt och pricka i ett nattväktarsamhälle. Min version är bara aningen mer konsekvent i förhållandet till mänskligt liv och frihet.

Av: Marcus

Marcus — Wed, 29 Nov 2006 15:26:54 +0000

Jag tror inte att vi kommer så värst mycket längre nu, även om jag har mer förståelse för ditt sätt att resonera än vad jag ägde från början. Det är nog så viktigt… Jag är dock inte övertygad om att en så bred tolkning av begreppet egenintresse (typ: allt som inte skadar en själv) är användbar när vi formulerar moral och politiska slutsatser. Jag ser faktiskt en större potential i självägandeprincipen, och undrar därför om du har beskådat följande pedagogiska animation?

http://www.isil.org/resources/introduction.swf

Synpunkter?

Av: apa666

apa666 — Wed, 29 Nov 2006 11:37:23 +0000

Att möjligheterna att verka i eget intresse är begränsade (inte oändliga) är som jag ser det inget problem. Systemet med individuell frihet måste rent logiskt fungera på detta sätt annars omintetgör det sig självt.

Jag definierar egenintresse som en strävan att öka värdet på sitt eget liv. Detta innefattar alla möjliga handlingar, även sådana som inte syftar till materiell eller social framgång för en själv.

Exempel: om jag donerar en tusenlapp till Läkare Utan Gränser gör jag det av egenintresse. Det grundläggande syftet är att jag själv mår bättre i själen av att hjälpa människor i nöd. Detta förutsätter naturligtvis att jag har råd att göra detta utan att min egen levnadsstandard minskar på ett sätt som överstiger vinsten jag gör i själsligt välmående. För då verkar jag inte i egenintresse utan för min egen utplåning.

Nu finns det ju förvisso de som agerar självutplånande, men de är förhållandevis få, och således ett undantag från regeln om människans egenintresse.

Av: Marcus

Marcus — Wed, 29 Nov 2006 09:55:28 +0000

Jag kan iofs hålla med om att moraliskt/etiskt måste rättigheter ta slut där de inkräktar på andra. Jag är inte lika säker på att det följer av egenintresset som ”grundlag”, eftersom en sådan moral faktiskt kommer att begränsa möjligheten att verka i eget intresse. Nödvändighet av en moral kan man dock formulera på andra sätt (självägandeprincipen är faktiskt exempel på ett), så det behöver vi inte träta om.

Vad som är avgörande drivkrafter tycker jag är svårt att uttala sig om. Min erfarenhet tyder snarast på att människor har olika drivkrafter, radikalt olika. De som tar sig framåt/uppåt här i världen får sin positiva kraft genom egenintresset, det kan jag ställa mig bakom. Det för också hela samhället vidare i en viss bemärkelse. Men jag ser också andra typer av människor. För majoriteten (jo, jag tror det), den grå massan om du så vill, de som är produktiva istället för innovativa, kan den främsta drivkraften vara att finna sig tillrätta i ett sammanhang, att få sin identitet bekräftad genom delaktighet.

Återigen kan man rent semantiskt tänka sig detta som en form av egenintresse, men då görs tolkningen så vid att den förlorar sin relevans. Att få bli bekräftad i ett sammanhang är åtminstone i mina ögon väsensskilt, också som egenitnresse, från den aktiva strävan efter framgång för en själv.

Ser du min poäng?

Av: apa666

apa666 — Wed, 29 Nov 2006 09:09:09 +0000

Att egenintresset är människans starkaste drivkraft är någonting jag tar för givet. Jag har helt enkelt observerat att så är fallet, och tror att de flesta skulle hålla med mig om de funderade på saken. Har du några andra förslag på vad som motiverar människan?

I en värld där flera människor vistas samtidigt måste individuella mänskliga rättigheter upphöra där de börjar begränsa andra människors dito. Om djungelns lag/anarki får råda är begreppet rättigheter överhuvudtaget inte applicerbart.

Detta bevisar väl iofs inte att man måste tillämpa rättigheter. Men om man skall göra det måste de gälla alla, och det innebär att en persons rättigheter aldrig får kränka en annans.

Av: Marcus

Marcus — Mon, 27 Nov 2006 16:12:06 +0000

Jag säger förvisso bara att du _riskerar_ ett cirkelresonemang. Det var inte menat som en anklagelse. :-)

Jag är dock fortsatt intresserad av hur du resonerar, eftersom de flesta liberaler jag stöter på för samma argumentation som jag anar att Jurgen och Per-Olof försöker göra här ovan – nämligen att utgå från självägandeprincipen, att kroppen tillhör individen och ingen annan. Ägandet av ting utanför självet är sekundärt, en bieffekt, också i den argumentationen.

Svagheten i din argumentation, om du tillåter, är dels att man kan ifrågasätta om egenintresset nödvändigtvis är den starkaste mänskliga drivkraften. På vilka grunder påstår du det? Det går visserligen tolka in egenintresse i allt handlande (att man är ”altruistisk” ibland för att man vinner på det i långa loppet), men det är också mer eller mindre en semantisk fråga, och inte så mycket ett hållbart axiom.

Dels ser jag en svaghet i relationen mellan att ha egenintresset som fundament och ett system med BÅDE rättigheter OCH skyldigheter (äganderätt förutsätter den Andres skyldighet att respektera den). Med egenintresset som ”grundlag” skulle väl den starkes rätt vara den enda rätten som existerar, och skyldigheterna inte finnas alls? Eller missar jag något?

Av: apa666

apa666 — Mon, 27 Nov 2006 15:28:18 +0000

Ett godtyckligt axiom behöver väl knappast innebära ett cirkelresonemang så länge man erkänner det som sådant?
Därmed inte sagt att jag helt avfärdar idén om naturliga rättigheter. En tanke är att rätten till frihet kan härledas ur den mänskliga naturen; den starkaste mänskliga drivkraften är egenintresset, och nog vore det väl synnerligen onaturligt om individen saknade rätten att agera enligt sin natur?
Jag är ingen auktoritet på varken Rand eller Locke, men om de använder begreppet självägande så håller jag inte med.
Min filosofi utgår ifrån rättigheter (naturliga eller ej). Ägandet är inte grunden för mig. Ägande blir nödvändigt först när fysiska objekt kommer in i bilden, och anledningen är brist. Ägande är bara det mest logiska sättet att undvika konflikter om saker som inte är oändliga. Ägande är inte utgångspunkten för mitt tänkande. Ägande är sekundärt. En bieffekt, om du så vill.

Av: Marcus

Marcus — Mon, 27 Nov 2006 10:51:20 +0000

Det vanligaste sättet att argumentera för att människan har en naturrätt, i Lockes efterföljd, är att hänvisa till just självägandet som axiom (det är därför jag blev nyfiken på hur du resonerar). Det enda objektiva argument som sägs finnas, är att kroppen tillhör individen och rent faktiskt inte på något annat objektivt sätt kan sägas tillhöra någon annan. Individen äger alltså sin kropp (vilket i och för sig inte riktigt är detsamma som att hon äger sig själv…). Det är därför hon är född fri, eller snarare med rätten till frihet.

Om jag inte helt missförstår dig så har du inte den (inte i Randsk mening) objektivsitiska utgångspunkten, utan kanske rentav en mer pragmatisk. Då uppstår dock en risk för cirkelresonemang: Jag har rätt att äga materiella ting, eftersom det är min rättighet – jag har rätt att bli lämnad i fred och söka lyckan på egna premisser, eftersom jag har rätt till frihet. Sådana satser vilar på ett godtyckligt axiom, även om man kan argumentera för dem på pragmatiska grunder.

Av: apa666

apa666 — Mon, 27 Nov 2006 08:58:45 +0000

Ursäkta dröjsmålet, Marcus.
Bra fråga. Jag är väl i princip en anhängare av naturrätten, dvs teorin om att människan har en naturlig rätt till frihet; att bli lämnad i fred och utifrån sina egna förmågor skapa sig ett bra liv. Rätten att ta egendom ur naturen blir nödvändig med detta i åtanke; man måste som regel ha kläder, bostad och mat för att överleva.

Sen kan man naturligtvis diskutera hur pass ”naturliga” dessa rättigheter är, men även om de är ”påhittade” tycker jag det är en bra grund att stå på, i brist på annat.

Hur menar du att jag resonerar i cirklar? Utveckla gärna.

Av: Marcus

Marcus — Fri, 24 Nov 2006 13:28:37 +0000

Av nyfikenhet:

Ur vilket argument uppstår de negativa rättigheterna enligt dig, apa666?

Riskerar du inte ett cirkelresonemang om du ser rätten ”att göra tidigare oägda fysiska objekt till din egendom” som grunden till äganderätten?